Hemspråksundervisning i statens tjänst

Ett välkänt faktum för alla som någon gång försökt lära sig ett främmande språk är att vissa detaljer i det nya språket kan vara svårare att ta till sig. Somliga av det nya språkets ljud, ljudkombinationer och prosodiska egenskaper kan utgöra problem, medan andra detaljer i uttalet går lätta att lära sig. Det samma gäller grammatiska strukturer: en del av dem gör man länge fel på, hur man än anstränger sig, andra kanske man behärskar genast efter det att man fått klart för sig hur det ska vara. Delar av ordförrådet kan på samma sätt utgöra inlärningssvårigheter. När det gäller att lära sig svenska som främmande språk, finns det en rad detaljer som är problematiska för nästan alla, oavsett vilket språk de har som modersmål.

Enligt Kenneth Hyltenstam är följande de mest välkända allmänna problemen:

- att uttala vokalljuden i orden hus respektive hund
- att stoppa in subjektmarkören som i underordnade frågesatser
- att skilja mellan sätta, ställe och lägga.

Andra problem som kan uppkomma för vissa men inte andra är t ex:

- att uttala konsonantkombinationen i början av ordet strimma eller Strindberg är svårt för en ungersktalande men inte för en grekisktalande
- att använda bestämda och obestämda artiklar är svårare för en som har något slaviskt språk till modersmål än för en som talar ett romanskt eller germanskt språk.

Den språkstuderande måste så småningom klara av både att konstruera språkliga yttranden grammatiskt korrekt med ett rimligt uttal.
Kontrastiv analys i sin vanligaste bemärkelse innebär en systematisk jämförelse mellan två språk i syftet att förutsäga och förklara de problem som en person med det ena språket med modersmål
stöter på vid inlärningen med det andra, men termen har också använts allmänt om varje typ av språkjämförelse.