Uppgift i natt: Nytt om smuggling ombord Estonia

Till att börja med, det är inget sammanträffande att bevis dyker upp just nu när vi i dagarna markerar 15-årsdagen av katastrofen som tagit 852 liv, därav 551 svenska. Sekretessen avseende vissa dokument lyftas efter jämnt antal år, i det här fallet 15, bra att veta för dig som undrar varför just nu.

Det är ingen nyhet för någon längre att det fanns mycket fult spel kring Estoniafärjan, både den där ödesdigra natten när den förliste i september 1994 och under de efterföljande åren när förlisningen utreddes. Det verkar vara så att de som motarbetat utredningen och satt käppar i hjulet för sanningen hittills lyckats betydligt bättre än de som utrett katastrofen.

Senaste exemplet på fult spel är när s-politikern Thomas Hartman, mer känd som flitig bloggare och Anna Sjödins senaste pojkvän, nu i juni uttalade sig om den nyutgivna nyckelromanen Memoirs of a Business Spy, som han inte läst, och uppmanade att tiga ihjäl (!) boken.
(För dig som varit på semester och missat affären: sammanfattning i tidskriften DAST)

Många, mig inräknat, undrade då vad Hartman höll på med, varför han plötsligt gick ut och på odemokratiskt vis försökte stoppa boken. Censurera svensk litteratur och säga åt vad folk får läsa - det är ju tamejfan ganska drastiskt även för en sosse. Hartman hade inte läst boken och tycktes sakna all anledning att hata den, så misstankar uppstod om att han agerade på uppdrag från någon hemlig part som tyckte att boken i fråga kanske avslöjade för mycket (nyckelroman betyder verklighet i skönlitterär förpackning, härav kontroverserna).

Och nu äntligen...
Nu vet vi varför Thomas Hartman (läs: de som gömmer sig bakom honom) vill stoppa boken.

En svensk bloggare som följer tyska nyheter har stött på en uppgift som han tycker stämmer förvånansvärt väl med den redogörelse som lär finnas i en episod i den här boken om några svenska smugglare som höll på vapenaffärer i Tyskland sommaren 1994.

Den tyska nyheten i sig är ointressant, sägs vara tyska säkerhetstjänstens interna angelägenhet. Och likaså bokens episod, en icke så märkvärdig story om hur en grupp våghalsar smugglade skit genom Europa. Men om man jämför den nya uppgiften från Tyskland och uppgiften i boken och lägger ihop två och två...

Folk på bloggarna har redan börjat gräva, här är Marcus som precis läst spionens memoarer och verkar veta vad han snackar om.

Helt ointresserad av Estoniakatastrofen är jag, måste bara erkänna. Om det var storm, sprängning, kollision med isberg eller laserstråle från marsianernas moderskepp - alldeles egalt för min del. Inte ens nyfiken. Men det betyder inte att jag inte vill att sanningen ska fram. Det tycker jag är vår plikt som medborgare att arbeta för framsteg i utredningen vars resultat är så viktig för så många anhöriga och vänner och bara människor.

Därför är det riktigt skönt att äntligen få veta varför en obskyr landstingspolitiker plötsligt går och manar till korståg mot en till synes oskyldig skönlitterär roman, och till och med mobiliserar mobben från Flashback för ändamålet...

Om jag tillåts att parafrasera: Ett litet steg i utredningen av Estoniaaffären och i vår vetskap om mörkläggningen av sanningen, ett enormt steg på väg mot ett rättvisare samhälle.
Riktigt skönt.

Nästa etapp borde bli att förstå vem som står bakom denne Thomas Hartman. Vilka politiska maktkrafter som använder honom i sina försök att stoppa boken. Vi behöver klargöra kopplingen mellan Socialdemokratiska partiet och smugglingen ombord Estonia. Personligen tror jag att Säpo är en länk i den kedjan, och Marcus säger att boken också antyder det, nästan.

Aktuella taggar: samhälle, politik, säkerhetstjänst, säpo, smuggling, vapensmuggling, estoniakatastrofen, estoniaförlisningen, skandal, böcker, invandring, socialdemokraterna, estonia, bokmässan