Folkets vilja: Inga homoäktenskap i kyrkan

Man kan visst klaga på uppmärksamheten inför årets kyrkoval. Den var lika begränsad och lika centrerad till ett fåtal frågor som vid tidigare val, inget nytt i det partipolitikerstyrda medie-Sverige. Man får undra om någon på fullaste allvar trodde på några större eller radikala förändringar i den valda församlingen även om många hoppades på sådana.

Både logiskt och lättförståeligt att valdeltagandet stannat på patetiska 11%. Detta är minst sagt bedrövligt men borde vara en varning (en i raden) för Svenska Kyrkan: Agera för att göra sig mer intressant för allmänheten! Om man verkligen vill åstadkomma skillnader inom kyrkan så är ju det låga valdeltagandet ypperligt för att kunna genomföra något överhuvudtaget.

Intressant dock att allt fler markerar mot förslaget om vigsel av samkönade par i kyrkan. Väljarna har sagt sitt och när det gäller samfundet Svenska Kyrkan så vill väljarna inte att samkönade par ska kunna vigas i kyrkan. Tydligare kan det inte bli. Man kan ha vilka åsikter som helst om detta men väljarna har sagt sitt. De 90 % av de röstberättigade som inte bryr sig är givetvis bara att beklaga men de verkar ju inte vara intresserade av att påverka Svenska Kyrkan. Det är synd men inget vi kan eller vill göra något åt. Markeringen mot samkönade äktenskap (+ 10 mandat) ger möjlighet till ökad lyhördhet inom Svenska Kyrkan mot dem som har en annan åsikt i frågan.

Det mest positiva i kyrkovalet är trots allt att Svenska Kyrkan behåller vigselrätten. Även om det på ett sätt vore logiskt att lämna över vigselrätten till staten så hade det inte känts bra att lämna bort vigselrätten bara för att slippa viga samkönade par. Det hade ju känts ganska överdrivet.