Få tvivlar på att landsting är inget annat än en patetisk kvarleva från den snart helt bortkomna drömmen om folkhemmet. Fler inser att den kvarlevan måste bort, även om de flesta håller tyst om denna sin insikt, man vill vara politisk korrekt.
Intressant att notera att de problem som de baltiska staterna nu möter faktiskt relaterar till landstingsträsket här i Sverige.
60% av budgeten i t ex Lettland går till tjänstemannalöner - det finns ett tjockt lager av administratörer, tjänstemän och politiker av diverse slag överallt i samhället som inte gör ett dugg vettigt, som bara finns och äter upp budgeten. Samhället kan skära bort dem allihopa men har svårt att göra det av politiska skäl...
Känns det bekant?
I Baltikum höjs kritiska röster om det. I Sverige talar vi tyst om den offentliga fetten. Vårt missnöje slussas istället ut till politikerförakt, och att vi i all större utsträckning röstar för missnöjepartier (nyd, pp, sd).
Ser du sambandet?
Någon journalist får snart dra upp paralleller mellan den uppblåsta offentliga sektorn i Baltikum (en faktor i krisen) och landstingen i Sverige.