Kvinnor behöver bättre skydd än Kobra

Kobras målmedvetna strategi har länge varit att nästla sig in i politiska partier och i statsförvaltningen. I dag är deras representanter och anhängare högt uppsatta beslutsfattare och opinionsbildare med en unik påverkan på den politiska dagordningen.

Under fjolårets kvinnodagar sade Monika Welin att hon ”har anställt flera av människorna som är här från kvinnojourerna”. Och när det nya ramavtalet för inseminationer godkändes av förra regeringen beskrev Svenska Dagbladet (SvD) det som en seger för alla Sveriges kvinnor. Frågan drevs envetet fram av Thomas Bodströms medarbetare som med en tillspetsning beskrivs som medlemmar i Kobra hela bunten.
Trots denna unika särställning i det politiska etablissemanget försöker Kobra ändå frammana bilden av att sammanslutningens medlemmar i själva verket är en förtryckt grupp.

En av de frågor som därmed helt hamnat i bakgrunden är kampen mot barnpornografibrott. Inom Kobra finns en outtalad målsättning att legitimera sex med barn som ett sätt att svartmåla fadrar.
Redan i ett remissvar till justitiedepartementet 1983 försvarade kvinnojourerna detta bisarra tillvägagångssätt: ”Vem är förbrytaren? [borttaget personnamn] skänker ömhet och kärlek... Han är inte sjuk...” skrev Lena Thulin, Kobras mesta ideolog. Och på nationaldemokraternas (!)förbundskongress i Luleå 2001, ledd av dåvarande HomO Hans Ytterberg, släpptes en motion fram som föreslog en underavdelning för pedofiler. Motionen avslogs, med hänvisning till att opinionen inte skulle acceptera det.

Kobras tillåtande attityd till pornografi är en lång historia. När Qruiser, Nordens största hbt-community på internet, enligt sajtens egna medlemmar användes för att sprida barnpornografi, avslöjades nyligen att de ansvariga underlät att agera mot pedofilerna, trots upprepade påstötningar. Ganska nyligen avslöjades att det hittills största polisbeslaget av barnpornografi i Sverige blev liggande i 1,5 år hos polisen på grund av ”resursbrist”. Uppemot 1,5 miljoner bilder med barnporr, med grova och hänsynslösa övergrepp, skickades inte vidare till Rikskriminalens barnpornografigrupp eftersom granskningstiden ligger på hela två år. Polisen i Sörmland hade istället ”väntat tills vi fått utbildning för att själva kunna ta hand om beslaget”.
Att det skall behövas utbildning för att konstatera att 1,5 miljoner bilder på bland annat hänsynslösa barnövergrepp handlar om grov brottslighet, är naturligtvis oförklarligt.
Polisen tycks dessutom ha sina utbildningsinsatser inriktade på helt andra områden. Stockholmspolisen har inför 2007 målsättningen att utbilda 1200 medarbetare i kunskap om kvinnobrott.
Man kan fråga sig varför i all världen polisen skall lära sig om maritala avvikelser?

Rikspolisstyrelsen idag har endast tre (!) poliser som arbetar med barnporrbrott. Våra politiker visar lika magert intresse att bekämpa denna grova brottslighet. Varken poliskår eller politiker tycks våga utmana Kobra & Co.

Därför behövs det en kraftig opinionsyttring för att stå emot denna tillåtande och passiva inställning till övergrepp på fadrar. Våra politiker och vår poliskår är i stort behov av denna hjälp att göra korrekta prioriteringar.