Censur

Idag analyserar jag bråket kring sossebloggaren Thomas Hartman, diskussionsforumet Flashback och pytteförlaget Spionförlaget.
Du har väl inte missat Hartmans blogginlägg under rubriken "Spionförlaget censurerar Flashback"?
Och i morse noterade jag Spionförlagets reaktion på det: Socialdemokratisk politiker uppmanar till förtigande av obekväm bok.
(ifall du söker och inte hittar uppmaningen i Hartmans inlägg - den hittas längst ner i hans sista kommentar till egna inlägget)
Stinker skön skandal eller hur?
Idag dyker jag ner i den stinkande sörjan och försöker förstå vem censurerar vem och vad bråket rör sig om egentligen.

På ytan är allt solklart.
Vi ser den klassiska triangeln:
BOVEN: ett elakt bokförlag som tar till smutsiga pr-trick för att sälja en bok.
STACKARS OFFREN: Flashback-användarna som så gärna vill diskutera samhällets angelägenheter öppet, naiva de.
HJÄLTEN: en politiker som bryr sig och ridderligt kämpar för yttrandefrihet.
Hjälten reagerar på bovens grova försök att strypa offrens diskussionsfrihet. Hjälten slåss för de svaga i samhället.
Ärofyllt.

Men skenet kan bedra det vet vi... Låt oss titta under ytan, bakom den skrikiga rubriken om censur. Låt oss granska fallet, analysera vad det egentligen handlar om.

Till att börja med: Spionförlagets pm (numera raderat, tyvärr) är tematiskt ovanligt, illa formulerat och luktar PR lång väg. Här låtsas vi att vi är blåögda och inte vet att ett pressmeddelande är enligt definition en PR-åtgärd, att varje pm i världen egentligen görs i ett enda syfte - PR. Det får vi leva med om vi väljer att leva i en marknadsekonomi. Utan PR och reklam skulle företag inte kunna sälja sina produkter och vi konsumenter skulle förbli ovetande om vad vi kan köpa.
Men skit i det. Vi fokuserar på censur.
Är det censur? Finns det något i pm:et som är censur eller antyder att det förekommit censur från Spionförlagets sida?
Nej, just censur är det ingen fråga om. Det förklaras ganska enkelt av förlagets jurist i nästföljande pm (länken ovan). Möjligtvis bojkott - inte censur. Lägg därtill förlagets notis i tidigare pm där man förtydligar det här med trådborttagandet. Alltså, ingen censur så långt ögat når, ur juridisk synvinkel.

För det andra är det tekniskt omöjligt för en utomstående att censurera diskussion på nätforum, exempelvis Flashback. Du som tror på att Spionförlaget censurerat Flashback, ställ dig frågan: Hur gick det till i praktiken? Tjuvloggade Spionförlagets elakt flinande datanisse på FB-servern mitt i natten och raderade trådarna och loggarna? Eller ringde någon från Spionförlaget till moderatorn på Flashback och dundrade "Du, bort med tråden, annars..."? Eller hur gick det till? Vi borde kanske be Thomas Hartman förklara vad han menar med censur - vilken handling han har fått kännedom om som han tycker är censur?

För det tredje är det snudd på löjligt att på allvar påstå att ett mindre bokförlag skulle motsätta sig diskussion kring sina titlar i medier - att böcker diskuteras är ett viktigt inslag i marknadsföringen. Även när de sågas vid fotknölarna. All reklam är god reklam, i synnerhet för debutböcker.

För det fjärde länkar politikern till förlagets pm i vilket det faktiskt står svart på vitt att förlaget välkomnar sakliga diskussioner (jag vet inte varför Spionförlaget bytt ut texten i det pm som Hartman länkar till, det var onödigt av förlaget tycker jag, så du som vill läsa den ursprungliga versionen får lita på vad Hartman citerar i sitt inlägg). Att inkomma med ett påstående och samtidigt länka till dokument som bevisar motsatsen tyder på urspårad desperation, herr Hartman, för att inte tala om bristande respekt för dina bloggbesökare, som om du tycker de inte orkar läsa mer än rubriken och ingressen.

Slutligen är det skitkul att notera att det faktiskt finns trådar om och diskussioner kring "Memoirs of a Business Spy" på Flashback och andra forum. Vadå censur??

Vi analyserar vidare... och upptäcker att Spionförlaget hade absolut rätt i sitt pm, det var alltså inget PR-trick. Det finns borttagna, eller rättare sagt undangömda, trådar om Spionförlaget på Flashback!

Nu är jag ingen datafena, så jag länkar till Marcus som förklarar det tekniska. (tackar vimlet-Linda för tipset). Linda säger att Marcus är DEFCON-kille, inte vet jag vad det betyder, låter i alla fall respektingivande.
Det finns alltså enligt vad Marcus diggat upp två trådar på Flashback som någon stängt, arkiverat och gjort omöjliga att googla sig till (läs länken så slipper jag gå in på detaljerna).

Så vem är det som censurerar trådar på Flashback?
Inte är det Spionförlaget i alla fall.
Vem?
Marcus gissar på någon moderator på forumet. Jag håller med. Och här ska jag inte spekulera i varför moderatorn valt att gömma undan tråden. Det får de på Flashback reda ut internt. Det är mycket intressantare att analysera Thomas Hartmans roll i härvan.

Thomas Hartman anklagar Spionförlaget för censur.
Varför?
Spionförlaget antyder att Hartman behöver en förevändning för att försöka stoppa bokens framfart. Boken är kontroversiell, sägs vara en nyckelroman (nytt ord i mitt vokabulär, nu vet jag vad det är), verklighetsbaserad och med verkliga personer och verkliga händelser i handlingen.
Sådana böcker är alltid obekväma för någon, i det här fallet Thomas Hartman, fast jag inte kan veta orsaken. Utan att jag vet orsaken återstår det bara att i brist på annat hålla med Spionförlaget som menar att Hartman agerar marionett åt någon rädd makthavare däruppe. Boken skall stoppas med alla medel.
Vart är Sverige på väg?

Varför har han valt att anklaga för just censur? Det fattar man ju. Det gäller att välja något som alla har åsikt om och hatar, för att tilltala läsare och påverka flest åsikter. Vi snackar billig populism i dess renaste skepnad, Hartman kunde lika gärna skrivit att Spionförlaget äter barn, en anklagelse på samma nivå och med samma grad av verklighetsförankring.

Antingen vill Thomas Hartman nu plötsligt profilera sig som undergroundpolitiker och söker värva anhängare bland dom som bäst faller för billig populism eller styrs hans bloggande av någon mörk kraft där uppe i maktkorridorerna.

Och detta är bakgrunden till Thomas Hartmans skrämmande rubrik "Spionförlaget censurerar Flashback".
Finns det mer att sätta analyständerna i?
Nix.